Sammanbrott...

Hon bara gråter våldsamt så fort jag närmar mig, först gråter hon precis som om hon vore hungrig som tusan men när jag ens försöker ge henne mat så börjar hon gråta så hon nästan kräks, det bara skorrar och gurglar och hon spänner sig ilsket i en båge.
Hennes gråt gör mig helt förstörd, känns som jag ska spy snart...

Det var ett tag sen hon åt nu, det spänner så, men varför hejdar hon sig? varför äter hon inte? jag blir snart dum i huvudet, trodde att jag skulle få sova denna natt iaf men nej.. Hennes gråt river sönder mig inifrån. Har hon ont? jag fattar inte..
Hon kryper inte ihop som om hon skulle ha magont, hon har inte ätit nå speciellt, jag har inte ätit nå speciellt. Hon gråter så våldsamt så det låter som om någon misshandlar henne, jag står inte ut. Jag är så trött..

Snälla gumman, ät. Vad är det som hindrar dig?
Klockan är snart två på natten, vad ska man göra? känner mig helt borta..
Tänk om det ändå fanns svar på varför hon gör såhär? vågar knappt prova att amma henne, hon blir så fruktansvärt ledsen och kan knappt andas i gråtattackerna.. Hör hur hon gråter däruppe, får gå upp och tala med Tommy och se vad vi ska hitta på..
Jag vill sova.. en natt iaf, det var över ett halvår sen sist jag fick sova en hel natt. Jag längtar så..