gäsp.

Är nog fortfarande i shock efter dagens händelse. Känner mig helt nere och fortfarande skakad, kan inte släppa det. Kan inte varva ner. Aldrig har jag känt sån intensiv smärta.. Tänk om den läker ihop och börjar växa igen så att jag får göra om det? då kommer jag få ett psykiskt sammanbrott det kan jag nästan lova.

Thea är vaken och vill inte sova igen, hon vill mycket hellre att man ska bära runt på henne. Annars kommer dessa låtsas-skrik som efter ett tag ändrar karaktär och blir riktigt gråt. Ibland känns det som om hon bara testar sina röstresurser. Sätter man henne ner i soffan upplutad mot soffryggen så skriker hon raaakt ut, men tittar man då på henne och gör nå ljud eller låter likadant så slutar hon tvärt och sitter och ler mot en istället! tokan!
Jag är helt färdig, skulle verkligen behöva sova en stund men det går inte sålänge fröken är vaken, om en timme ungefär kommer hon bli hungrig också, sen är det dags att natta henne och bara det brukar ju kunna pågå i en timme eller så då fröken vägrar varva ner. Det är precis som om hon inte vill missa någonting! hon vägrar blunda för då kanske det händer nå spännande i omgivningen.
Utvecklingsstadie skulle jag tro, förhoppningsvis försvinner det när hon passerar 4 månader *hoppas hoppas*

Nu ska jag bädda ner mig i soffan och se hur mycket vila jag kan få innan tjejen blir hungrig.
Gonatt om jag inte skriver nå mer :)
Puss!