Allt som hänt dom senaste veckorna har gjort mig så nervös.. Är hela tiden orolig och kan inte slappna av. Skrämmer upp mig själv med massa tankar om att saker ska bli värre.
Ska till USÖ imorgon och dom ska kolla hur snittet där varbölden satt ser ut. Kanske ska dom ta bort dränaget.
Det skumma är att jag fått ont nere i vänster sida precis som om jag vore nyopererad? nerver sa dom på USÖ, men kan dom verkligen börja spöka 2 veckor efter operation? Jag blir så misstänksam mot allt. Antagligen kommer väl allt bli bra igen men det har hänt så mycket på så kort tid så det känns svårt att släppa det. Rädd att varbölden ska återbildas och att operationssåret ska bli ännu mer infekterat, äter antibiotika så det borde väl inte vara så stor risk med det.
Nog tjatat om det.
Thea är grinig idag, Tommy får bära runt på henne hela tiden. Knappt så att det duger heller, han använder babybjörn bärselen för tillfället och det ser ut som om hon försökte tugga i sig den. Hur länge håller utvecklingsstadier på egentligen? veckor? så ledsamt att man ska ha en så ledsen bebis varje dag. Varför kan hon inte vara glad?
Jag ser inga tecken på magont, hon har nyss blivit kollad av läkare som inte kunde hitta nå fel alls. Hon är bara helt enkelt väldigt grinig och skrikig.
Det är så hemskt att inte kunna lyfta henne, ibland när Tommy går på Toa och hon bara ligger och skriker och jag kan inte göra nånting! Man känner sig som en invalid..
Vill lyfta upp och trösta henne men kan inte göra annat än att titta på henne och försöka prata med henne och stryka lite för att trösta. Men det hjälper sällan.
Sånna här tillfällen är jag GLAD att jag inte är ensamstående, brukar tänka på dom som är det. Hur fan klarar dom detta på egen hand? jag skulle omöjligt palla med allt detta om inte Tommy fanns. Han är mitt allt..
Även om jag inte hade varit opererad så funderar jag på hur jag hade klarat detta utan honom, lilltösen är en krävande liten dam.
Nu sitter jag som vanligt i soffan och kollar på när Tommy spelar Tomb Raider - Underworld. Just nu bär han runt på Thea dock men det går ju att spela lite samtidigt ;) känner mig lite kissnödig så ska ta och trotsa mina elaka nervtrådar och pallra mig upp för trappen till toaletten tror jag.
Får se om jag återkommer sen. Britt-Marie och Toni skulle komma hit med lite mat snart, ska bli gott. Var egentligen meningen vi skulle åka dit men vill inte utanför dörren när det känns såhär i magen, för jobbigt att gå när det kommer sånna där hugg.
Jag vill bli bättre NU!
Puss.
Hej!
SvaraRaderaJag har tänkt lite på det där med att du har ont i vänster sida. Jag har ju blivit op själv och har börjat fundera lite på hur det kännts, när man blir bättre så vill man ju släppa det där jobbiga som var och kommer inte alltid på hur det var. Men jag vet att det kan hugga, svida och att det inte kommer på en gång, för det tar ju lite tid för nerverna att hitta tillbaka till varnadra. Och som du själv beskred det så kan det kännas som en symaskinsnål, hugg, hugg, hugg i jämn takt.
Jag hoppas att du snart skall bli bra igen Ullis. Vi tänker på dig här hemma skall du veta.
Att Thea är lite extra krävande nu, kan ändå beropå att hon känner att du är orolig och att du inte kan bära henne. Men du får inte känna att det är ditt fel på något sätt. Är det så att ni känner att ni vill ha lite avlastning, så finns vi.
Det är ju min rygg som krånglat lite nu igen. Men den blir väl bättre den med.
Vi ses i morgon och jag hoppas det skall gå jättebra nu och att op ärret ser fint ut och att den böld som du hade som de tog hål på, att det också skall se fint ut. Vi får hålla tummarna.
Sänder dig och er en bamsekram!